Vad gör andra med kroniska sjukdomar för att inte gripas av panik vid tanken på att varje dag ska vara smärtfylld och begränsad.......Än så länge så har jag lyckats hålla ihop hyfsat, men vissa dagar så är jag sååå rädd för att paniken ska ta över att jag knappt vågar andas, Och det sammanfaller ju så klart med att man mår som sämst. Tanken på att man har cirka ett halvt liv kvar och att många av dagarna i livet ska man ha så ont att man knappt orkar stå upp. Det känns som om man har gått genom en mangel och att man kommer falla i bitar om man rör sig........Man är för trött för att resa sig och stoppa i sig värktabletten som man vet knappt kommer att göra skillnad. Man kan dessutom inte be någon annan hämta den för hjärnan vägrar komma ihåg vad den heter.....
Det är verkligen inte lätt att tänka positivt med en kropp som hela tiden plågar en och jag håller med om att de mörka tankarna alltid är som svårast när man mår som sämst. Hoppas du får bättre dagar. Kram <3
SvaraRaderaTack Nilla. Idag är redan en bättre dag som tur är. Nu gäller det bara att inte göra om samma misstag igen; att jobba i ateljén ett par timmar på fredag, handla presenter och mat i stort köpcenter och på lördagen promenera hyfsat långt med hund, för att sedan delta på kalas som innebär ganska lång resa på obekväm buss.
SvaraRadera