Man får ju vara glad för det lilla......men det är ju inte så litet att få uppleva en sådan här fin höst. På något vis blir det lättare att stå ut med krämpor när man är omgiven av skönhet och det är vi sannerligen . (Och hos mig spökar det tydligen för precis just nu så slogs radion av. Fattar ingenting!? )Åter till hösten. Väldigt lite regn och ovanligt lite vind för att vara i Göteborg. Och jag älskar att gå genom prasslande lövhögar. Särskilt nu när jag inte behöver kratta ihop dom själv:)
Hundpromenaderna blir ju definitivt roligare också. Nackdelen med hösten är ju att det är mörkt på kvällspromenaderna och hunden är ju mörk också, så inte alltid lätt att se den lille busen. När jag och en vän var ute med hundarna i lördags kväll så såg nog inte vovven så bra heller för rätt som det var så hörde vi ett plums. Han hade sprungit ut på en sten vid dammen vi passerade och antagligen bara sprungit rakt ut i vattnet. Han försökte ta sig upp samma väg, men det var för högt. Men vi hörde hittade honom direkt och jag fick lyfta upp honom med hjälp av selen.
Fatta hur han luktade efter en tur i en grund, dyig damm. För säkerhets skull rullade han runt ett par varv på den jordiga stigen också.
Men lilla plutten, han måste ha blivit förvånad :)
SvaraRaderaJag har ett lysande halsband på min skrutta, både av anledning att jag vill kunna se henne själv men tänker också om hon skulle komma ut på vägen så hon inte inte blir påkörd eller för den delen påcyklad även på promenadväg.
Hösten är så oerhört vacker, vi har kunnat förundras över det en väldigt lång period nu, härligt. Kram