Känns väldigt mycket bättre rent smärtmässigt just för tillfället och jag antar att det är för att jag har tvärnitat på ansträngningsfronten. Gör verkligen bara det jag måste och känner att jag orkar med. Har ju självklart ont och särskilt i ryggen och under mina fötter, men inte så att jag gråter på kvällarna. Gråter gör jag desto mer om någon som jag inte ännu har berättat för frågar hur jag mår. Jättejobbigt att berätta att det är kroniskt och att över huvud taget berätta hur jag egentligen mår och har mått under lång tid. Innan har jag bara sagt att jag har ont. Har nog varit lite rädd för att folk ska tycka man är gnällig och konstig med alla dessa symtom.
En jobbig grej är att jag ramlar väldigt lätt. Har inte riktigt förstått hur det kommer sig än. Neurologen har konstaterat att min balans är dålig. Antagligen på grund av känslobortfall på stora delar av mina fötter. Men är det en del av ME:n? Vi får se. Eller blir jag kanske yr och det är därför jag ramlar? Senaste luftfärden var i söndags och så här ser delar av mig ut efter det.
Man blir ju lite begränsad i vart man väljer att ta sina hundpromenader. Jag ser till att alltid ta med mobilen och så går jag på vägar som jag vet att en del andra människor rör sig på. Vore ju inte kul att bli liggandes i nån skog och inte kunna förklara exakt var man är om man behöver ringa efter hjälp. På kvällarna går jag extra försiktigt inomhus också. Fick utskrivet Versatis som är ett plåster med lidokain och är tänkt att lindra smärtan under fötterna. Men det blir halt med plåster under hela fotsulorna. Får väl sitta still :)
I morgon är det dags för min andra B12 injektion. Då jag saknar all respekt för folket på min VC och vill ha så lite som möjligt med dom att göra ,så sticker jag mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar